En lång migrationshistoria
Albansk migration började långt före 1900-talet. Efter den osmanska expansionen på 1400-talet flyttade grupper västerut, bland annat till södra Italien. Deras efterkommande, Arbëresh, har bevarat särskilda språkdrag, sånger, religiösa seder och mattraditioner i århundraden. Senare växte albanska samhällen fram i bland annat Istanbul, Bukarest, Aten, Kairo och USA.
Migration under 1900-talet
Under 1900-talets första hälft sökte många arbete och utbildning utomlands. Efter andra världskriget stängde den kommunistiska staten i praktiken landet för fri utvandring. Att lämna Albanien utan tillstånd kunde leda till mycket hårda straff, och familjer kunde drabbas av repressalier. Den dramatiska ambassadkrisen i Tirana 1990 blev en symbol för hur starkt människor ville lämna isoleringen.
Den stora utvandringen efter 1990
När gränserna öppnades följde omfattande migration, först till Grekland och Italien och senare till Storbritannien, Tyskland, USA, Kanada och andra länder. Ekonomiska möjligheter, utbildning och familjeband har varit viktiga drivkrafter. Diasporan är inte en enhetlig grupp: generationer, språkbruk och relationen till Albanien varierar.
Diasporan idag
Utlandsalbaner bidrar genom remitteringar, investeringar, företagande, kultur och politiska kontakter. Diasporan har också spelat en roll i att synliggöra albanska frågor internationellt. Samtidigt innebär utvandringen utmaningar för Albanien, bland annat kompetensförlust och en åldrande befolkning. För resenären märks diasporans betydelse i restauranger, musik, sommarbesök och familjeband över gränser.
En identitet över gränser
Albansk identitet omfattar människor med rötter i dagens Albanien, Kosovo, Nordmakedonien, Montenegro och andra delar av Balkan, liksom efterkommande i diasporan. Det är därför viktigt att inte automatiskt beskriva alla kända personer med albansk bakgrund som födda eller uppvuxna i Albanien.
Källor och vidare läsning
Innehållet är redaktionellt och kan uppdateras när nya källor eller fakta tillkommer.